Trixies Blogg

(bild wikipedia)

Av någon märklig anledning har herr Schulman gått från att vara en person som jag allt som oftast fick lätta rysningar (av obehag)  av när han gjorde sina inlägg i MixMegapol på morgnarna.  Samtidigt fachinerade han mig lite eftersom han verkligen VÅGADE vara så där rätt fram. Nåväl, nu har han en blogg, pappabloggen (http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen) som jag börjat följa mer eller mindre slaviskt. Jag fullkomligen älskar hans sätt att beskriva föräldraskapet. Han sätter ord på sånt som jag tror att de allra flesta känner som föräldrar men kanske inte alltid säger, rakt ut. Dessutom andas hela bloggen av härlig nyförälskelse.

Annars sitter jag här med ett glas vin och känner lite dan-före-dan-före-dopparedan-känsla. I morgon jobbar jag sista dagen innan min två veckors semester.  Lillplutt och jag ska vara lediga och den förstnämda har i morgon sin absolut sista dagisdag. DET är stort. En epok går i graven. Jag har inget dagisbarn längre. Å andra sidan trodde jag nog inte att jag skulle ha ett dagisbarn igen så här som jag nu har haft. Ibland har man tur:).

Lillplutt-lillebror sa häromdagen till oss att vi skulle knacka på hans dörr om vi ville nåt. Han skulle spela HÖG musik i rummet, preeeeecis som storebror. Han gick in i rummet, stängde dörren, och drog i gång cd-spelaren. Ut ur högtalarna strömmade.......................Thomas Ledin!:o Något otippat men lillebror var hur nöjd om helst och kände sig stooor. Att storebror spelar hårdrock verkade inte ha någon som helst betydelse. Skönt:)