Trixies Blogg

Idag har jag inhandlat mitt livs första träd.  En dvärghängsälg blev det. Ingen världshändelse precis men det känns rätt bra att plantera ett träd tidsmässigt samma år som pappa dog. Plantering blir det på torsdag, då vi är lediga igen.

Jag har varit ledig idag. En välförtjänt flexdag då jag arbetat rätt mycket övertid på sistone. Det blev dock en hel del styrelsearbete och ikväll ska jag ha mitt första styrelsemöte som ordförande. Jättekul:).

I lördags träffade jag två tjejer från min gamla grundskoleklass och vi hade inte setts på många, många år. Vi visste knappt om vi skulle känna igen varandra men det var inga problem. Tänk vad kul det var att plötsligt sitta och babbla om sånt som hände på den tiden. En svunnen tid...............

Jag har länge funderat på det här med att odla i pallkrage. I helgen som var åkte vi och köpte virke och mannen snickrade ihop två lådor 2x1 meter. Jag målade lådorna i samma lasyr som vi har på vårt trädäck. Jag har gödslat med blodmjöl, aska och kogödsel så i helgen är det bara att sätta igång och plantera. Det ska bli grönsaker i den ena lådan och potatis i den andra.

Sonen skadade sina framtänder på dagis för några veckor sedan och tandläkaren sa att dom kunde bli gråa/svarta efter ett tag och då kanske dom måste dras ur. Nu tycker vi tyvärr att det ser ut som om det håller på att ske. Jag håller tummarna för att det går tillbaka. Det är ju inte så kul att gå utan framtänder i 2-3 år:(.

Jag har blivit utsedd till ordförande i en förening och det känns ju både utmanande och spännande. Vi får se om det kommer att bli tid kvar till att skriva här. Har ett douluppdrag på gång nu alldeles snart så det är många järn i elden.

Idag ska jag dela med mig av det bästa städtipset jag fått på länge. Putsa fönster och speglar med en trasa och så hett vatten dina fingrar klara av, eftertorka med en torr trasa. Du använder alltså bara varmt vatten på trasan. Det löser smutsen och du slipper kemikalier och får inga flammiga fönster. Smart va? Tipset fick jag av en kollega.

Ur fyraåringens mun har hoppat både det ena och andra i det sista. I dag t ex satt vi i soffan båda två. Han klappar mig på magen och säger "vilken mjuk mage du har mamma...............................och så tjock" sen kommer "ja, jag växer och växer och ska bli så lång men du blir bara tjock mamma för du har växt klart". Ja vad säger man?

Man får väl helt enkelt vara tacksam för att det kom ur sonens mun och inte makens;).

Dagen idag har varit speciell för vi har urnsatt pappa. Solen sken, fåglarna sjöng och så gjorde vi. Sonen blåste såpbubblor så att pappa skulle se. Vi hade vackra gula blommor med. Gult som pappa tyckte om. Faster och fabror planterade fina blommor och gjorde fint.

Efter urnsättningen beställde brorsan och jag en gravsten. Jag tror den kommer att bli riktigt fin. Fast det kommer dröja upp till 11 veckor innan den är på plats.

Lillkillen har haft många, många frågor nu på kvällen om hur morfar fick plats i den lilla urnan och vi har pratat mycket kring det. Han var lite bekymrad över att såpbubblorna inte åkte så högt upp när han blåste. Fast han blev nöjd när jag sa att morfar säkert såg dem även om dom inte kom så högt.




På eftermiddagen träffade lillkillen och jag kompisar som vi fikade med i vårsolen. Sen gick vi in och bakade muffins. Stora fluffiga chocolate chip muffins, med stora härliga chokladbitar i.

Chocolate chip muffins (från "muffins och smoothies)

8 stora el 14 små

6½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ tsk salt
200g smör
3 dl socker
2 ägg
2 dl mjölk
150 g choklad i stora tärningar

Blanda mjöl, bakpulver och salt i en stor skål. Rör smör och socker mjukt , vispa i äggen och blanda i mjölken. Gör en fördjupning i de torra ingredienserna och rör i äggblandningen. Rör tills allt är ordentligt blandat och rör sist i chokladbitarna. Fördela smeten i formarna.

Grädda stora muffins 25-30 minuter i 180 grader, små muffins något kortare tid.

Idag har jag bakat en kaka som är den absolut godaste jag har ätit på länge. Receptet har jag fått från en god vän. Gillar man härligt kladdiga chokladkakor så är den här ett absolut måste.

Kokoskakor

4 ägg
5 dl socker
150 gr smält smör
6 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
3 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker poröst, sikta ner de torra ingredienserna och tillsätt det smälta smöret. Rör om och bred ut smeten i en smord långpanna. Grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter, 175 grader.

Gör glasyren under tiden kakan gräddas.

Glasyr

200gr koksflingor
2 dl socker
1 dl sirap
1 ½ dl vispgrädde
75 gr smör


Blanda alla ingredienser i en kastrull och låt blandningen sjuda i 5 minuter. Ta ut kakan när den är färdiggräddad och bred ut glasyren över den. Grädda i ytterligare 10 minuter.

Idag fick jag besked om att pappa är kremerad. Han ligger i en urna och väntar på sin urnsättning som ska ske nästa vecka. Eller väntar och väntar förresten, det är väl vi som väntar. Var han befinner sig och vad han kan ha för tankar om detta vet vi ju inte. Än mindre vet vi OM han över huvud taget existerar i någon form, någonstans. Tänk så konstigt det är. I de här frågorna känner jag att jag och fyraåringen befinner oss på samma mentala nivå.

Att han blivit kremerad kändes för mig väldigt definitivt. Nu finns ingenting kvar av pappa, nu är han raderad från jordens yta känns det som. Så märkligt och sorgligt.

Så var det måndag igen. Helgen har flugit iväg i rasande fart. Mannen har jobbat både lördag och söndag, själv jobbade jag på söndagen, då äldsta dottern var barnvakt. Hon gjorde pannkakor och tog med sig lillkillen till parken på picnic, mycket uppskattat.

Jag har köpt gymnastikskort till lillkillen, släpat fram utemöblerna och grillat säsongens första korv på altanen tillsammans med en kompis och hennes son, bakat tekakor, putsat en hel del fönster och lagat en massa mat. Förutom att jag jobbat.

Mitt fröprojekt går alldeles utmärkt. På bilden ovan finns oregano, basilika och timjan. Vackert och gott. Tomatplantorna har kommit upp en bra bit dom med och det är dags att plantera om dem i större krukor.

Fredagen den 28e mars stod pappas begravning i ett vackert, ljust kapell. Prästen läste så fint om pappa och musiken var vacker.
Vi hade valt "wounderful world" av Louis Armstrong och "stund på jorden" av Cornelis, på CD, mycket stämningsfullt.

Det var jobbigt men ändå vackert och värdigt.

Efteråt besökte vi familjegraven där pappa önskat att få ligga.

Tack för de vackra blommorna som prydde pappas grav.

*******************************************************************************

Några rader ur "Adjö herr Muffin" (en barnbok om ett marsvin som dör, som jag läser för fyraåringen just nu) :

Nu vet du mer än vi, herr Muffin.
Nu vet du vad som händer när man dör.
Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för.

Eller så förs man någonstans
till ett evigt liv och lever där i lycka.
Och då är döden något att längta efter!
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, herr Muffin, du som vet?