Trixies Blogg

Igår hände det något riktigt obehagligt. Jag hade precis lämnat av min vännina och hennes son vid pendeltågsstationen. Samtidigt som jag lämnade av henne såg jag 15 årige sonen som stod och väntade på bussen, han blev glad över att få skjuts hem och jag är jätteglad att jag såg honom, kan jag säga nu efteråt.

Vi vänder bilen och kör hemåt. När vi kört 50 meter ungefär får vi stopp i en rondell och där sker allt blixtsnabbt. Polisen står tvärsöver gatan utanför en restaurang och försöker stoppa nåt bråk ser det ut som, ett 10 tal ungdomar är det som håller på. Plötsligt fullkomligen väller det ut ungdomar, de flesta svartklädda ur restaurangen och polisen försöker mota dem åt ett håll, jag bedömer att dom är 50-100 stycken huligarneran alltså. Dom springer rakt mot vår bil och polisen vrålar åt mig "BACKA, BACKA" men jag kan inte. Det står en bil bakom och vi har fullt av springande ungdomar bakom och framför bilen. Ungdomarna slår och sparkar mot polisen, som svarar med att slå med batonger.

Sonen och jag börjar få lite panik och letar efter knappen att låsa bilen innifrån men vi hittar den inte, bilen är ny och vi vet inte hur man gör. Vi ser i backspegeln att en polis blir fälld till marken och blir liggande...............då kan vi plötsligt köra därifrån.

På väg hem slås jag som av en blixt, min vännina! Hur går det för henne som är på väg till tåget och huliganerna springer rakt åt hennes håll. Kära nån så rädd jag blev, hon med sonen i barnvagn och allt. Försöker ringa henne ett par gånger och när hon sitter på tåget väser hon i luren "jag kan inte prata just nu", jag frågar "är dom på tåget, huliganerna" och hon svarar ja. Får sedan reda på att hon kommit hem iallafall.

Riktigt otäckt var det och man undrar ju vad dessa ungdomar får ut av detta. Här är en länk till Aftonbladets om bråket: http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70573726_3033__,00.html

-Arvids morfar är död, sa 4-åringen idag, när vi var på väg hem från dagis
-Jasså sa jag, det var tråkigt att höra.
-Ja, han ligger bakom en bil, fortsatte sonen
-Menar du att han är begravd, svarade jag?
-Jaaaaa.......
-Då är han på kyrkogården nu då, sa jag
-Ja och där är det många barn
-Hmmm....tänker du på skolgården nu?
-Ja
-OK. Barnen är på skolgården och dom döda på kyrkogården.
-Finns det INGA levande människor på kyrkogården då, frågade sonen
-Jo, dom som jobbar där och alla som tycker om dom som är begravda och går dit och hälsar på ibland, sa jag.

Senare på kvällen såg vi en sekvens på tv om rymden och då fortsatte diskussionen:

-Så där är det, sa 4-åringen och pekade på tvn, man åker upp i rymden när man dör. Så här: han blundar och gungar fram och tillbaka.
-Jasså, sa jag
-Ja och sen ramlar man ner på en kyrkogård.

Så nu vet vi det, vi andra som eventuellt tvivlar på livet efter...............