Trixies Blogg

(fotoakuten)


Tillåt mig citera ett stycke ur "sucka mitt hjärta men brist dock ej (Mark Levengood)

”…det är så vackert på vårt sommarställe.

Buskar och vatten och rosor och rådjur som skuttar fram. Tittar man noga efter ser man någon som skuttar efter och skriker. Det är min man. Han hatar rådjuren. För att de äter upp alla våra rosor.

Vi har köpt en massa dyra rosor med vackra namn. De heter Polstjärnan och Morning Dew och Glory Silvia.

Och alla ser likadana ut. En brun pinne med taggar. Inte ett blad. Inte en blomma.

Vi har slutat ta bort de där små etiketterna med rosornas namn som kommer med när man köper dem. Då kan vi ju gå runt i trädgården och läsa vad det borde vara för blommor på dem.

Vi frågar inte längre hur Runar kunde skjuta rådjur från sitt sovrumsfönster.

Vi frågar vilken kaliber det var på patronerna.


Jag köpte ett medel som skall hålla rådjuren borta, det heter Blodmjöl och meningen är att rådjuren skall avsky lukten och istället gå till grannens trädgård och äta upp hans blommor.

Blodmjöl fungerar ungefär som Aromat. Rådjuren står på kö i buskarna i otålig väntan på att vi ska gå så de kan slicka i sig Blodmjöl som förrätt innan de äter upp resten av trädgården.

Jonas säger att de här inte är några vanliga rådjur, utan vampyrrådjur från helvetet. Jag vet inte om det är sant.

Han säger att när han är ensam på landet, då rafsar rådjuren på rutan med sina klor och så försöker de lura ut honom genom att säga att de skall visa något roligt. Tur att han är smart så han inte går på det.”